Min älskade morfar och jag på bilden. Han dog för tidigt och tänker på honom ofta, speciellt nu när det är jul och familjen samlad. Jag är hos mina föräldrar för att fira jul.

Minns dofterna, väntan väntan längtan på tomten och paketen. En väntan som med åren övergår i tacksamheten att vara med familj och vänner, tillsammans, att alla är friska, att bara umgås. Tacksam över nuet.

Jag och min syster klädde alltid granen hos mormor och morfar. Mina favoriter var mormors glasfåglar som hon fick hjälpa till att sätta högt högt upp i granen. När jag var fyra år började jag plötsligt få våldsamma nässelutslag varje jul och jag minns hur jag låg med våta svalkande linnehandukar över ryggen.

Jag blev testad för allt från nötter till apelsiner och annan julmat. Varje gång jag gick nära en julgran blossade utslagen upp och när julgranen åkte ut försvann nässelutslagen. Om det verkligen var något i gran vet jag inte, men vi har fortfarande inte gran hos mina föräldrar. Min syster köpte såklart den största gran hon kunde hitta när hon flyttat hemifrån och mina syskonbarn kommer snart till mina föräldrar för att klä granen. Plastgranen that is.